Det är egentligen ganska konstigt, hur terapeutiskt det är att blogga... man kan skriva om händelser och hur man känner sig, utan att känna sig fånig. Emellanåt skriver man något helt dumt, men det gör inget heller.
Det är helt som med min bekant M från Åbo. Har sett honom ca 4 ggr på 10 år (eller kanske det är längre tid), men han är min "terapeut"... vi har skickat regelbundet sms åt varandra och det känns bra att han finns där någonstans :)
M om du läser detta (har avslöjat att jag har en blogg åt honom) tack för att du finns och kram :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det ÄR terapeutiskt att blogga. Det är därför vi gör det. :)
Men jag är ju så ny... började väl i mars... jag vet ingenting.
Du lär dig, baby, du lär dig.
Skicka en kommentar