Sista veckan...

Nu började alltså min sista vecka... inte så dramatiskt som det låter, semestern tar bara slut..

Hade en härlig kryssning till Stockholm, njöt av varenda sekund, likväl känner jag mej lite nere och lite deppig... jag vet lite varför, men det kan jag inte gå in på här... allt är dock bara någonting som sker i mitt huvud... ingen har gjort eller sagt något åt mej som kunde såra mej, tvärtom, har bara träffat härliga människor. Kanske en del kan bero på oro... min "förtjusning" sms:ade mej under kryssningen att han hade lite problem med hälsan, inte någon förkylning eller sånt, utan lite allvarligare, men det borde gå bra i alla fall... det kanske är en del av min deppighet, den andra delen har jag som sagt kokat själv ihop... känner mej på något sätt otillräcklig... hatar mina 3 punkter... men de kommer idag...

Kanske det är en bättre dag i morgon?

Förtjusning?

Hmm... har lite blandade känslor för tillfället... En kompis som jag inte haft kontakt med på typ 3 år dök plötsligt upp i mitt liv igen. Vi skildes pga en sak som båda tror jag att tyckta ha den rätta åsikten om saken... vi slutade bara ha kontakt efter incidenten. Före det var han en av de viktigaste personerna i mitt liv, vi pratade om ALLT mellan himmel och jord.

Han skickade först sms och dök sendan plötsligt, en vecka tidigare än väntat, upp på mitt jobb. En vecka senare kom han tillaka, så som det var meningen från början. Antagligen hände det ngt... han skickade sms för att takca för "tjänsten" och så blev det ett antal sms, och det gick väl fram att vi båda har känslor för varann. Jag var på måndagen helt "förvirrad". Vi har skickat några sms efter det, han svarar alltid... MEN ... sen börjar jag ju förstås misstänka att är det nu jag som är för ivrig... hörde sist på torsdagen av honom, vet att han på fre skulle åka till sin mor. Tänkte då att nu skall jag hålla låg profil för att se att kontaktar han mej... det har han i alla fall ännu inte gjort. Så jag och mitt dåliga självförtroende tror ej på ngt mer...